Globalisering och pyramid

Jag tänkte först plocka ut några stycken ur denna SÅ sanna och högst aktuella låttext, nu i dagens tider när allt är globlalt och styrs  från andra delar av världen. där man enkelt sitter och beslutar om nedskärningar så att aktieägarna skall kunna få ut ÄNNU mera i vinst.

Det var bättre förr.. så tillvida att brukspatron som drog ner på sin fabrik var tvungen att möta sina forna arbetare med familjer på byn, då de bodde nära varandra, till skilnad mot nu när de oftast sitter så långt bort från fabrikerna att de Aldrig behöver möta blickarna från de som de just beslutat att försätta i arbetslöshet.

föresten, inte ens ledningen på den lokala fabriken bemödar sej med att gå ut och prata med oss arbetare..
vilket är det minsta man kunde begära. istället kallar de till "frivilliga informationsmöten" där de inte ens ger oss ersättning för mötestiden. :-/

som sagt, jag tänkte först plocka ut några stycken ur denna låt som var signifikativa för sammhället i stort och våran närmiljö i synnerhet, men det gick inte.
den här låten är så komplett att allt måste få citeras..

"Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid

Och det är vi som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
Blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
Håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
Eller några ska ha spö
Finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Men när natten blir lång
Brukar vi sjunga en sång
Som dom som styr oss kan höra i vinden
Om ett folk som levde en gång
Som ville bygga ett torn
Som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre man kom
Ju mera skilde sej dom
Som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
Att dom där upp och nere
Inte längre förstod varandra
Och då rasade tornet samman

Så det verkar som om det i varje tid och i
Alla sorters folk
Finns några som vill skapa pyramider
Där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
Medan dom som lever nedanför lyder
Men om dom där uppe i det blå
Inte längre vill förstå
Utan föraktar alla dom som ger dom mat
Ska pyramiderna till sist blï deras grav"

Det är i tider som dessa man märker en gemensam kämparglöd och laganda bland alla arbetare på golvet

över lag- och avdelningsgränser, tider som dessa så Måste man hålla ihop och kämpa tillsammans!

Vissa av oss får gå, och vissa av oss blir kvar och får arbeta för två (minst)

det lokala facket får Verkligen bekänna färg nu. och det är viktigt att alla gör sitt yttersta för att stötta den lilla skara som är valda att representera kollektivet i MBL-förhandlingarna, och självklart även stötta sitt närmaste fackliga ombud.

vi måste hålla ihop!

/smått uppgiven men kämpande stek

Jag drabbades av medmänsklighet, eller så är jag bara naiv..

Efter några dagar i Dublin och efter lika många dagars passerande av en gångbro så såg jag att det satt en kille där som ville ha lite pengar, normalt brukar jag inte gärna ge pengar till tiggare, men det var något med den här killen som väckte medkänsla och gav min medmänsklighet en väckarklocka, han skiljde sej utifrån de andra fem personerna som också setat på bron under de dagarna vi varit där.

jag gick förbi honom tre gånger under en timmas tid, men efter tredje gången, när jag passerat honom och kom till ett övergångsställe där det var rött ljus, så tänkte jag efter..

Visst, vi har inte mest pengar i världen just nu
men vi är på semester, och vi bränner pengar på öl, mat och annat trevligt, och vi kommer att klara oss tills nästa lön kommer.

Han som satt där, och var sliten, lortiga kläder och säkerligen var hungrig och frussen var i mer behov av lite av det skrammel jag hade i fickan, jag plockade ur så vi hade till bussen hem, sen så jag gick tillbaka till honom och gav honom några mynt, det blev väl dryg 1,5 euro vilket motsvara en bra bit under tjugan.

Jag fick nån kommentar av någon i vårat sällskap ang. detta, men jag brydde mej inte.. sa bara att det kändes rätt..

efter att vi varit in på en pub och ätit lunch och druckit lite öl
så går vi ut igen på gatan och skall knalla uppströms kanalen som rinner genom Dublin, och då känner jag igen honom, han som jag gav lite småmynt, han går in på ett ställe där man kan handla lite frallor och värma sej, han sätter sej vid ett bord och jag verkligen ser hur han fryser när han lägger upp alla mynt han fått av förbipasserande människor, jag skymtar även en sedel och känner mej glad att han lyckats få ihop lite.

När jag ser honom sitta där och räkna pengarna så ser han ännu mer sliten och behövande ut än när jag såg honom på bron, han skakar om händerna och han ser mager ut..

Det kändes bra, att jag tänkt till och vände och gick tillbaka, tänkte jag då..

Kalla mej naiv om ni vill, men jag gick på magkänslan där och jag är övertygad om att jag bidrog till att han fick det lite bättre, iaf. för stunden och förhoppningsvis handlade han något at äta, men kanske köpte han cigg, vad vet jag (det var ju hans pengar nu..)

Men lite medmänsklighet behövs i vardagen