Jag drabbades av medmänsklighet, eller så är jag bara naiv..

Efter några dagar i Dublin och efter lika många dagars passerande av en gångbro så såg jag att det satt en kille där som ville ha lite pengar, normalt brukar jag inte gärna ge pengar till tiggare, men det var något med den här killen som väckte medkänsla och gav min medmänsklighet en väckarklocka, han skiljde sej utifrån de andra fem personerna som också setat på bron under de dagarna vi varit där.

jag gick förbi honom tre gånger under en timmas tid, men efter tredje gången, när jag passerat honom och kom till ett övergångsställe där det var rött ljus, så tänkte jag efter..

Visst, vi har inte mest pengar i världen just nu
men vi är på semester, och vi bränner pengar på öl, mat och annat trevligt, och vi kommer att klara oss tills nästa lön kommer.

Han som satt där, och var sliten, lortiga kläder och säkerligen var hungrig och frussen var i mer behov av lite av det skrammel jag hade i fickan, jag plockade ur så vi hade till bussen hem, sen så jag gick tillbaka till honom och gav honom några mynt, det blev väl dryg 1,5 euro vilket motsvara en bra bit under tjugan.

Jag fick nån kommentar av någon i vårat sällskap ang. detta, men jag brydde mej inte.. sa bara att det kändes rätt..

efter att vi varit in på en pub och ätit lunch och druckit lite öl
så går vi ut igen på gatan och skall knalla uppströms kanalen som rinner genom Dublin, och då känner jag igen honom, han som jag gav lite småmynt, han går in på ett ställe där man kan handla lite frallor och värma sej, han sätter sej vid ett bord och jag verkligen ser hur han fryser när han lägger upp alla mynt han fått av förbipasserande människor, jag skymtar även en sedel och känner mej glad att han lyckats få ihop lite.

När jag ser honom sitta där och räkna pengarna så ser han ännu mer sliten och behövande ut än när jag såg honom på bron, han skakar om händerna och han ser mager ut..

Det kändes bra, att jag tänkt till och vände och gick tillbaka, tänkte jag då..

Kalla mej naiv om ni vill, men jag gick på magkänslan där och jag är övertygad om att jag bidrog till att han fick det lite bättre, iaf. för stunden och förhoppningsvis handlade han något at äta, men kanske köpte han cigg, vad vet jag (det var ju hans pengar nu..)

Men lite medmänsklighet behövs i vardagen